Det finns bara ett sätt du kan misslyckas på och det är att ge upp.
Jag har inte gett upp och hoppet lever kvar - det tar bara lite längre tid.
Drömmer om en betydelsefull person, honom jag älskar. Önskar han förstod när jag säger - behöver dig och du är så mycke mer än vad du kan förstå - dig skulle jag aldrig svika igen! När jag säger att du vågar och att du kan och att inget mer ont kommer hända.
Du vet vad jag känner och du vet vad jag vill - jag kommer alltid finnas här för dig så säg bara till. Du är den bästa, den jag drömmer om på natten. Vi har delat allt tillsammans - både gråten och skratten.
Om du var min, skulle aldrig släppa taget. Skulle älska dig, ta hand om dig till sista andetaget. Du vet att jag kan göra dig, ditt liv för alltid. Om du bara ger mig chansen så kommer jag stå bredvid.
Gör allt för att hålla gråten inne, vill inte vara ledsen och vill inte fälla tårar. Är bara för mycke! Orkar inte skriva mer just nu - kommer tillbaka senare när jag känner för det.
lördag 3 januari 2009
fredag 2 januari 2009
Du lever kvar inom mig
Att tänka tillbaka på det som var bra lyfter mig - på dig som alltid fanns där - från början till slut! Du hjälpte mig genom många tunga år och många tunga stunder där jag var så djupt ner, under ytan och på botten - du lyfte mig upp, lät mig se ljuset och kunna le - även i jobbiga stunder.
Jag kände mig hjälplös - Du fick mig att hoppas. Jag kände mig som ingenting - Du stärkte mig. Mitt liv var ett trassel - Du gav mig råd, kärlek och tid till att lätta på det tunga. Utan något direkt umgänge fick du mig att förstå att de som inte älskar och uppskattar mig för den jag är - inte är värd min uppmärksamhet. Jag levde i mitt ej bearbetade förflutna och drömde om framtiden - Med dig fick jag uppleva nuet och tog dagen som den kom.
Kommer så väl ihåg den dag då jag ensam besökte dig med en oro i bröstet - Minnen som tryckte inom mig, blev för mycke och inte hade någon annanstans att ta vägen. Du förstod precis och blev så upprörd när du berättade att du såg honom slå mig - Jag är ledsen över allt du behövt se.
Hos dig fick jag komma och gå, din dörr stod alltid öppen. Till dig fick jag ringa och det fanns inget som hindrade dig till att visa kärlek till mig och alla de som stod dig nära. Jag älskar dig och du kommer Alltid ha en plats i mitt hjärta!
Som barn var det dig jag sprang hos, lekte och klättrade i träd. Det var hos dig som jag glömde mina bekymmer och det var hos dig som jag var barn. Det var med dig jag följde med på olika äventyr - till byske där jag träffade nya vänner som jag såg en gång om året. Det var du som underhöll mig med alla historier om hur du växte upp, och en utav historierna minns jag så klart än idag - hur det känns att förlora någon vilket jag nu fått uppleva.
Dagen innan du gick bort slog du mig en signal, lika glad som alla andra gånger. Du talade om att du älskade mig och att det fanns en till som gör och alltid kommer. Herren, den Gud du trodde på! Du är stark och ta hand om dig!
Samma dag, helt hjälplös - fick jag ett telefonsamtal av en mor som brutit ihop - Du föll bara ihop på golvet och somnade in. Jag och vi alla saknar och tänker på dig!
*Ser upp till himlen ovan*
Varför varje natt
Första gången jag vaknade och mådde så himla bra - klockan 04.32 och jag kan inte minnas något utav det jag drömt. Kom ihåg hur jag sa det till mig själv att jag inte skulle somna om för att jag då säkerligen skulle drömma - tyvärr, det tog mig inte länge innan jag slumrade till och vaknade upp nyss och mår dåligt över hur våldsamma mina drömmar är, eller hur våldsamt mycke jag drömmer.
Jag stod på scen och spelade tillsammans med det mest kända bandet (i drömmen) och alla gillade det. Jag var den duktiga och bra tjejen som många kände till och inte glömde, vilket var ganska skönt. Vi hade efter vår spelning påbörjat festen som vi länge hade planerat och hela 48 personer delade på ett trevåningshus med STOOR yta och var våning var sin egen värld.
Tillsammans åt vi alla god mat, dansade och lyssnade på musik.
Slog mig ner med några andra framför datorerna som fanns i vardagsrummet och kom i kontakt med en som sa sig ville träffa mig, men jag avböjde och stängde ner allt, gick till en bekant tjej och höll istället henne sällskap. Var även där som en kille kom och började hålla om mig och försöka ta min hand när jag tittade på tjejen som skrattade och bestämde mig för att gå iväg.
Min mamma ringde från andra våningen. Hon ville att jag skulle ta på mig vinterkläderna och komma för att hon och min syster hade något åt mig. Gjorde som de sa och lovar att det var kallare än någonsin. Uppe i en hög ställning satt de och bad mig komma upp - men hur?
Försökte med allt som gick och slutade med att jag hängde där, halvvägs och jag kom ihåg hur jag ville att de skulle hjälpa mig innan Jonas skulle se mig och börja skratta - men till slut så.
--- Här blev det svart och jag kommer inte ihåg nå mer förrän---
Vi stod vid havet och alla apploderade över något bra som jag gjort. En liten skolflicka ville att jag skulle svara på några frågor och räckte fram ett block och en penna. Vad i hela friden var det där för frågor? Hur som tappade alla stämningen när det stora skeppet drev in, sjönk och exploderade.
Alla föll ihop på backen och jag var en utav de få som ställde sig upp på benen och såg resten ligga orörlig bland röken. Gav ifrån mig ett skrik och visste inte vad jag skulle göra och sökte mig till trappen som ledde ner till den första våningen igen.
Där träffade jag Jonas och mer vill jag inte berätta.
Är det verkligen nödvändigt att drömma varje natt och finns det inget jag kan göra för att slippa? Det är minsann heller inte roligt att drömma om döden, att någon har ihjäl den ena och den ena den andre - eller att det händer någon olycka - varje natt.
Nu ska jag lyssna på lite musik - Manowar - göra mig nå fika och komma på andra tankar :)
Jag stod på scen och spelade tillsammans med det mest kända bandet (i drömmen) och alla gillade det. Jag var den duktiga och bra tjejen som många kände till och inte glömde, vilket var ganska skönt. Vi hade efter vår spelning påbörjat festen som vi länge hade planerat och hela 48 personer delade på ett trevåningshus med STOOR yta och var våning var sin egen värld.
Tillsammans åt vi alla god mat, dansade och lyssnade på musik.
Slog mig ner med några andra framför datorerna som fanns i vardagsrummet och kom i kontakt med en som sa sig ville träffa mig, men jag avböjde och stängde ner allt, gick till en bekant tjej och höll istället henne sällskap. Var även där som en kille kom och började hålla om mig och försöka ta min hand när jag tittade på tjejen som skrattade och bestämde mig för att gå iväg.
Min mamma ringde från andra våningen. Hon ville att jag skulle ta på mig vinterkläderna och komma för att hon och min syster hade något åt mig. Gjorde som de sa och lovar att det var kallare än någonsin. Uppe i en hög ställning satt de och bad mig komma upp - men hur?
Försökte med allt som gick och slutade med att jag hängde där, halvvägs och jag kom ihåg hur jag ville att de skulle hjälpa mig innan Jonas skulle se mig och börja skratta - men till slut så.
--- Här blev det svart och jag kommer inte ihåg nå mer förrän---
Vi stod vid havet och alla apploderade över något bra som jag gjort. En liten skolflicka ville att jag skulle svara på några frågor och räckte fram ett block och en penna. Vad i hela friden var det där för frågor? Hur som tappade alla stämningen när det stora skeppet drev in, sjönk och exploderade.
Alla föll ihop på backen och jag var en utav de få som ställde sig upp på benen och såg resten ligga orörlig bland röken. Gav ifrån mig ett skrik och visste inte vad jag skulle göra och sökte mig till trappen som ledde ner till den första våningen igen.
Där träffade jag Jonas och mer vill jag inte berätta.
Är det verkligen nödvändigt att drömma varje natt och finns det inget jag kan göra för att slippa? Det är minsann heller inte roligt att drömma om döden, att någon har ihjäl den ena och den ena den andre - eller att det händer någon olycka - varje natt.
Nu ska jag lyssna på lite musik - Manowar - göra mig nå fika och komma på andra tankar :)
torsdag 1 januari 2009
Just one last chance
Till er som vill se bilder finns jag här på Bilddagboken -
Det är lätt men ibland nödvändigt att vara efterklok...
Vad jag vill ha sagt med det är att jag lärt mig en livs läxa genom att tänka efter jag handlat. Hur kunde jag då vara så dum som använde orden jag sa utan någon mening, hur kunde jag vara så dum att varken se eller förstå och hur kunde jag vara så dum att sätta ALLT jag verkligen ÄLSKAR på spel? Jag älskar Dig!
Ett som jag ÅNGRAR DJUPT och ett som jag tagit lärdom av - att ALDRIG göra om det misstag jag gjorde! Har fått vädra orden men varken tankarna eller känslorna vill bli mig kvitt. Dig drömmer jag om varje natt och all vaken tid.. om du tog dig mod till att komma tillbaka.
Har du någon gång önskat att du kunde få något du gjort ogjort?
Nu snart ska jag, Sandra och Johan köra vidare till hans pappa som skickade ett SMS där det stod att vi fick komma. När jag fick veta det nu så kände jag mig helt plötsligt stressad fastän jag inte har något mer att göra. Många tankar kretsar runt Honom med stort H - Om han var här/om jag kunde vara hos honom - Shit så bra jag hade mått!
Just one last chance...
Det är lätt men ibland nödvändigt att vara efterklok...
Vad jag vill ha sagt med det är att jag lärt mig en livs läxa genom att tänka efter jag handlat. Hur kunde jag då vara så dum som använde orden jag sa utan någon mening, hur kunde jag vara så dum att varken se eller förstå och hur kunde jag vara så dum att sätta ALLT jag verkligen ÄLSKAR på spel? Jag älskar Dig!
Ett som jag ÅNGRAR DJUPT och ett som jag tagit lärdom av - att ALDRIG göra om det misstag jag gjorde! Har fått vädra orden men varken tankarna eller känslorna vill bli mig kvitt. Dig drömmer jag om varje natt och all vaken tid.. om du tog dig mod till att komma tillbaka.
Har du någon gång önskat att du kunde få något du gjort ogjort?
Nu snart ska jag, Sandra och Johan köra vidare till hans pappa som skickade ett SMS där det stod att vi fick komma. När jag fick veta det nu så kände jag mig helt plötsligt stressad fastän jag inte har något mer att göra. Många tankar kretsar runt Honom med stort H - Om han var här/om jag kunde vara hos honom - Shit så bra jag hade mått!
Just one last chance...
Se ljuset
Igår när jag kom in i värmen och lagt mig under täcket på madrassen kände jag ingenting, eller en gnutta när jag tänkte men annars inget - var allt bra och har det blivit bättre och jag slipper det här nu i det nya år som är?
Nej, så enkelt är det inte och riktigt så var det inte när jag nyligen vaknade upp och kände hur jag bara ville gråta samt den där nervösa känslan - paniken - som inte släpper på ett tag. Han fanns som vanligt med mig - höll om mig i sängen när jag frös och det var (som i så många andra drömmar) Han och Jag!
Tog upp mobilen som låg på golvet och ser att jag fått ett SMS under tiden jag sovit. Svarade på det och vände mig om igen - jag hoppas att det här året kommer och bli ett jag inte vill glömma. Återstår att se och får minsann vänta med att säga något innan nästa nyår - Tar en dag i taget och lever här.
Nu när jag ligger och tänker och nu när det är ett nytt år kan jag ha det som ett "nyårslöfte" - ett sent nyårslöfte att säga allting - vill så gärna att det ska bli bra igen och att du en dag vill.
Väntar just för tillfället på att Sandra och Johan ska vakna till liv. De kom hem ca en timme efter mig igår och rätt så kalas också. Vet inte vad jag ska hitta på men ligger för tillfället och chattar med exet och Putte - Putte som frågar mig hur allt är och hur min nyår vart. Den har vart okej. ganska bra emellanåt och jag lyckades hålla mig vaken till 12-slaget även om jag inte trodde det.
Må vara glad - ska börja tänka på bilderna som jag pratade om. Får se vart jag lägger upp de och om jag länkar er sen. Ni får ha det så bra :)
Nej, så enkelt är det inte och riktigt så var det inte när jag nyligen vaknade upp och kände hur jag bara ville gråta samt den där nervösa känslan - paniken - som inte släpper på ett tag. Han fanns som vanligt med mig - höll om mig i sängen när jag frös och det var (som i så många andra drömmar) Han och Jag!
Tog upp mobilen som låg på golvet och ser att jag fått ett SMS under tiden jag sovit. Svarade på det och vände mig om igen - jag hoppas att det här året kommer och bli ett jag inte vill glömma. Återstår att se och får minsann vänta med att säga något innan nästa nyår - Tar en dag i taget och lever här.
Nu när jag ligger och tänker och nu när det är ett nytt år kan jag ha det som ett "nyårslöfte" - ett sent nyårslöfte att säga allting - vill så gärna att det ska bli bra igen och att du en dag vill.
Väntar just för tillfället på att Sandra och Johan ska vakna till liv. De kom hem ca en timme efter mig igår och rätt så kalas också. Vet inte vad jag ska hitta på men ligger för tillfället och chattar med exet och Putte - Putte som frågar mig hur allt är och hur min nyår vart. Den har vart okej. ganska bra emellanåt och jag lyckades hålla mig vaken till 12-slaget även om jag inte trodde det.
Må vara glad - ska börja tänka på bilderna som jag pratade om. Får se vart jag lägger upp de och om jag länkar er sen. Ni får ha det så bra :)
Välkomnar det nya året
Hej på er alla!
Nu är äntligen nyår här - nyår-09 och den sista dagen på detta värdefulla år! Under det gångna år som vart har det hänt en hel del minnesvärda saker som jag skulle kunna berätta om (om jag just nu orkade ta mig tid) och andra mindre roliga saker som inte alls är lika roliga - sånt man bara vill glömma har hänt.
- Träffade en kille som jag gav upp på grund utav hans velande.
- Gick ett projekt via Arbetsförmedlingen på Solviks Folkhögskola.
- Fick jobb i både Renström -och Björkdalsgruvan.
- Den 20 juli träffade jag den mest underbara pojkvän.
- Den 23e juli fyllde jag hela 20år.
- Den 25e juli röntgade jag ryggen och fick ett svar - Skolios.
- I augusti blev jag en Umeåbo - tillsammans mer pojkvännen.
- Rest ovanligt mycke här uppe i Norr och fått se många fina ställen.
- Fick veta att jag under år -09 ska bli moster.
- Tog åter kontakt med psykologen.
- Började ett projekt på Arbetslivsresurs i Umeå.
- Den 12e december blev jag åter Skelleftebo - det tog slut.
- Fick åter kontakt med en vän som jag inte träffat på något år.
Jag är inte hon som brukar ha något nyårslöfte eller mena det. Hittills har det var saker som att börja träna och hålla kroppen i form, men det har inte varat länge när jag inte känt mig motiverad - men något jag funderar över är att för en gång skull följa mitt hjärtas röst!
Hur jag kom fram till detta är på grund utav mina erfarenheter som följt mig genom detta år - där kärleken svikit och jag inte alltid satt mig själv och lyssnat på mig själv i första hand. Hmm *funderar*
Så här lyder dagen :)
Efter 10 på dagen steg jag upp. Skippade för en gång skull internet och allt vad som har med det att göra och försökte fokusera mig på det jag skulle göra då. Hoppade i duschen för att göra mig fin och drog på min ett par kläder som jag både gillar och tycker är bekväma.
När jag blåst håret tort och stökat fram fika fick jag ett meddelande från mitt ex som undrade hur det var och så - var även då som jag fick höra och se hur mycke det blåst där borta efter att ha blivit tipsad att kolla på vk.se - helt OTROLIGT vad det måste ha yrt!
Efter att ha packat datorn, kameran, alla kablar och tillbehör, kläder, linser och tjosan var det dags att gå till bussen. Lokalbussen som gick 13.25. Ni kan inte förstå hur jobbigt det är att vara mig när jag känner som jag gör och när mina tankar har lust att ta över - "Här har Jonas vart, på de här vägarna har han kört - men tusan heller att han åkt buss!" Att försöka vända tankarna är nästan hopplöst just nu, och jag hoppas fortfarande att han en dag skulle vilja.
Framme i stan och i väntan på nästan buss hann jag gå till ICA för att köpa en dricka och vidare till CK för att besöka en utav damtoaletterna för att fixa till håret som ruffsats till av den starka blåsten utanför byggnaderna - och när jag ändå var inne på CK och bestämt mig för att jag inte ville vistas ute mer än nödvändigt stannade jag till utanför EuroSko där jag kikade in. Inte för att jag kollade eller sökte efter något speciellt - mest bara för att fördriva tiden med att ha något att göra.
14.15 gick bussen från Skellefteå mot Burträsk. Träffade på världens mest söta tant som pratade om hur mycke de höjer resekostnaderna efter vart år, om alkohol och ungdomar ute i trafiken såna här dagar som denna. Jag hade så roligt åt henne - skrattade gott inombords och var tvungen att ta fram mobilen när busschauffören gasade, det small till och hon låg på rygg, tvärsöver sätena och halverst på golvet på andra sidan gången där hon egentligen satt och hon reste sig hastigt upp och sade "oj oj oj, här svänger det" Tur att hon inte på något sätt blev skadad eller att hon gjorde sig illa!
När vi passerat Burträskskylten ringde jag min syster som sa att hon skulle klä på sig och att jag kunde vänta på de på busstationen utanför Grillen. Tanten höll mig även sällskap där innan de kom och när de väl kom for vi och handlade hem lite gott till kvällen.
Där hemma lagade vi spagetti och köttfärs, kollade datorerna, fick besök av Johans lillebror Robin - lyssnade på musik och umgicks tills jag verkligen ville ringa ett samtal, ett samtal till någon som betyder mer än vad alla kan förstå! Tack så hemskt mycke - du betyder!
Efter samtalet var det dags att börja he sig ut. Vi vandrade till en lägenhet som inte alls låg så långt bort. Stannade där en stund och pratade innan jag, Sandra och Johan gick vidare till en så kallad "klubb" där vi spelade biljard, lyssnade på musik och pratade med gubbarna som var där. Hann också få några SMS som jag läste, men alla de ville önska mig ett riktigt gott nytt år och så trångt som det är på linjen var det otroligt svårt att svara så jag skickade bara till två personer som betyder väldigt mycke för mig!
Klockan 00.00 gick vi ut för att titta på raketer och det var även där som jag träffade Andreas, en gammal klasskamrat som jag gick med i gymnasiet - endast första året om jag inte är ute och cyklar. Vi hälsade på varandra och han presenterade mig för tjejen som han var med och sedan gick jag och Sandra vidare - hon som lovade att följa mig hem till lägenheten där jag skulle bädda och varva ner efter kvällen.
Var riktigt himla skönt att lägga sig när ryggen värken nå så hemskt och här ligger jag fortfarande! Jag ska inte skriva så mycke mer när jag själv ser hur långt det här inlägget blir men lägger troligtvis in bilder från idag någon gång imorgon bitt.
Sov så gott.
Nu är äntligen nyår här - nyår-09 och den sista dagen på detta värdefulla år! Under det gångna år som vart har det hänt en hel del minnesvärda saker som jag skulle kunna berätta om (om jag just nu orkade ta mig tid) och andra mindre roliga saker som inte alls är lika roliga - sånt man bara vill glömma har hänt.
- Träffade en kille som jag gav upp på grund utav hans velande.
- Gick ett projekt via Arbetsförmedlingen på Solviks Folkhögskola.
- Fick jobb i både Renström -och Björkdalsgruvan.
- Den 20 juli träffade jag den mest underbara pojkvän.
- Den 23e juli fyllde jag hela 20år.
- Den 25e juli röntgade jag ryggen och fick ett svar - Skolios.
- I augusti blev jag en Umeåbo - tillsammans mer pojkvännen.
- Rest ovanligt mycke här uppe i Norr och fått se många fina ställen.
- Fick veta att jag under år -09 ska bli moster.
- Tog åter kontakt med psykologen.
- Började ett projekt på Arbetslivsresurs i Umeå.
- Den 12e december blev jag åter Skelleftebo - det tog slut.
- Fick åter kontakt med en vän som jag inte träffat på något år.
Jag är inte hon som brukar ha något nyårslöfte eller mena det. Hittills har det var saker som att börja träna och hålla kroppen i form, men det har inte varat länge när jag inte känt mig motiverad - men något jag funderar över är att för en gång skull följa mitt hjärtas röst!
Hur jag kom fram till detta är på grund utav mina erfarenheter som följt mig genom detta år - där kärleken svikit och jag inte alltid satt mig själv och lyssnat på mig själv i första hand. Hmm *funderar*
Så här lyder dagen :)
Efter 10 på dagen steg jag upp. Skippade för en gång skull internet och allt vad som har med det att göra och försökte fokusera mig på det jag skulle göra då. Hoppade i duschen för att göra mig fin och drog på min ett par kläder som jag både gillar och tycker är bekväma.När jag blåst håret tort och stökat fram fika fick jag ett meddelande från mitt ex som undrade hur det var och så - var även då som jag fick höra och se hur mycke det blåst där borta efter att ha blivit tipsad att kolla på vk.se - helt OTROLIGT vad det måste ha yrt!
Efter att ha packat datorn, kameran, alla kablar och tillbehör, kläder, linser och tjosan var det dags att gå till bussen. Lokalbussen som gick 13.25. Ni kan inte förstå hur jobbigt det är att vara mig när jag känner som jag gör och när mina tankar har lust att ta över - "Här har Jonas vart, på de här vägarna har han kört - men tusan heller att han åkt buss!" Att försöka vända tankarna är nästan hopplöst just nu, och jag hoppas fortfarande att han en dag skulle vilja.
Framme i stan och i väntan på nästan buss hann jag gå till ICA för att köpa en dricka och vidare till CK för att besöka en utav damtoaletterna för att fixa till håret som ruffsats till av den starka blåsten utanför byggnaderna - och när jag ändå var inne på CK och bestämt mig för att jag inte ville vistas ute mer än nödvändigt stannade jag till utanför EuroSko där jag kikade in. Inte för att jag kollade eller sökte efter något speciellt - mest bara för att fördriva tiden med att ha något att göra.
14.15 gick bussen från Skellefteå mot Burträsk. Träffade på världens mest söta tant som pratade om hur mycke de höjer resekostnaderna efter vart år, om alkohol och ungdomar ute i trafiken såna här dagar som denna. Jag hade så roligt åt henne - skrattade gott inombords och var tvungen att ta fram mobilen när busschauffören gasade, det small till och hon låg på rygg, tvärsöver sätena och halverst på golvet på andra sidan gången där hon egentligen satt och hon reste sig hastigt upp och sade "oj oj oj, här svänger det" Tur att hon inte på något sätt blev skadad eller att hon gjorde sig illa!
När vi passerat Burträskskylten ringde jag min syster som sa att hon skulle klä på sig och att jag kunde vänta på de på busstationen utanför Grillen. Tanten höll mig även sällskap där innan de kom och när de väl kom for vi och handlade hem lite gott till kvällen.
Där hemma lagade vi spagetti och köttfärs, kollade datorerna, fick besök av Johans lillebror Robin - lyssnade på musik och umgicks tills jag verkligen ville ringa ett samtal, ett samtal till någon som betyder mer än vad alla kan förstå! Tack så hemskt mycke - du betyder!
Efter samtalet var det dags att börja he sig ut. Vi vandrade till en lägenhet som inte alls låg så långt bort. Stannade där en stund och pratade innan jag, Sandra och Johan gick vidare till en så kallad "klubb" där vi spelade biljard, lyssnade på musik och pratade med gubbarna som var där. Hann också få några SMS som jag läste, men alla de ville önska mig ett riktigt gott nytt år och så trångt som det är på linjen var det otroligt svårt att svara så jag skickade bara till två personer som betyder väldigt mycke för mig!
Klockan 00.00 gick vi ut för att titta på raketer och det var även där som jag träffade Andreas, en gammal klasskamrat som jag gick med i gymnasiet - endast första året om jag inte är ute och cyklar. Vi hälsade på varandra och han presenterade mig för tjejen som han var med och sedan gick jag och Sandra vidare - hon som lovade att följa mig hem till lägenheten där jag skulle bädda och varva ner efter kvällen.
Var riktigt himla skönt att lägga sig när ryggen värken nå så hemskt och här ligger jag fortfarande! Jag ska inte skriva så mycke mer när jag själv ser hur långt det här inlägget blir men lägger troligtvis in bilder från idag någon gång imorgon bitt.
Sov så gott.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
