Varför varje natt

Första gången jag vaknade och mådde så himla bra - klockan 04.32 och jag kan inte minnas något utav det jag drömt. Kom ihåg hur jag sa det till mig själv att jag inte skulle somna om för att jag då säkerligen skulle drömma - tyvärr, det tog mig inte länge innan jag slumrade till och vaknade upp nyss och mår dåligt över hur våldsamma mina drömmar är, eller hur våldsamt mycke jag drömmer.

Jag stod på scen och spelade tillsammans med det mest kända bandet (i drömmen) och alla gillade det. Jag var den duktiga och bra tjejen som många kände till och inte glömde, vilket var ganska skönt. Vi hade efter vår spelning påbörjat festen som vi länge hade planerat och hela 48 personer delade på ett trevåningshus med STOOR yta och var våning var sin egen värld.

Tillsammans åt vi alla god mat, dansade och lyssnade på musik.

Slog mig ner med några andra framför datorerna som fanns i vardagsrummet och kom i kontakt med en som sa sig ville träffa mig, men jag avböjde och stängde ner allt, gick till en bekant tjej och höll istället henne sällskap. Var även där som en kille kom och började hålla om mig och försöka ta min hand när jag tittade på tjejen som skrattade och bestämde mig för att gå iväg.

Min mamma ringde från andra våningen. Hon ville att jag skulle ta på mig vinterkläderna och komma för att hon och min syster hade något åt mig. Gjorde som de sa och lovar att det var kallare än någonsin. Uppe i en hög ställning satt de och bad mig komma upp - men hur?
Försökte med allt som gick och slutade med att jag hängde där, halvvägs och jag kom ihåg hur jag ville att de skulle hjälpa mig innan Jonas skulle se mig och börja skratta - men till slut så.

--- Här blev det svart och jag kommer inte ihåg nå mer förrän---

Vi stod vid havet och alla apploderade över något bra som jag gjort. En liten skolflicka ville att jag skulle svara på några frågor och räckte fram ett block och en penna. Vad i hela friden var det där för frågor? Hur som tappade alla stämningen när det stora skeppet drev in, sjönk och exploderade.

Alla föll ihop på backen och jag var en utav de få som ställde sig upp på benen och såg resten ligga orörlig bland röken. Gav ifrån mig ett skrik och visste inte vad jag skulle göra och sökte mig till trappen som ledde ner till den första våningen igen.

Där träffade jag Jonas och mer vill jag inte berätta.

Är det verkligen nödvändigt att drömma varje natt och finns det inget jag kan göra för att slippa? Det är minsann heller inte roligt att drömma om döden, att någon har ihjäl den ena och den ena den andre - eller att det händer någon olycka - varje natt.

Nu ska jag lyssna på lite musik - Manowar - göra mig nå fika och komma på andra tankar :)