Jag såg en dokumentär för ett tag sedan "Stranded" som talar om en sann och gripande händelse.
Om ett flygplan som havererar uppe i Anderna, en bergskedja i Sydamerika - där en liten grupp utav alla passagerare överlever och får stå ut med mycke under mer än två månader och långa dagar i försök om att överleva innan det når den gräns där valet står mellan kannibalism eller döden.
Filmen behandlar människans överlevnadsinstinkter och visar hur pass utsatt en människa kan bli men ändå ta sig tillbaka och under tiden jag satt och såg den här började jag fundera hur jag skulle handlat om jag vore i deras situation då.
Hade jag tyckt det var okej att äta från andra dödas kroppar, och hade jag kunnat göra det för att överleva i hopp om att någon skulle hitta mig? Om jag hade gjort - hur skulle mitt liv se ut efter det och skulle andra människor kunna acceptera det val jag gjorde för att överleva? Hur skulle samvetet tala och skulle jag kunna känna mig lycklig?
Vad tror du att du hade gjort om du var i en sådan sits och hur tror du att du hade reagerat?
Här kommer en utmaning till er som bloggar =) Jag har nämligen framställt 20 frågor, ni hittar dom i min blogg.. Kopiera dessa 20 frågor till din egen blogg och besvara dom där.. Så får både jag och dina andra läsare veta lite mer om dig! BECIELL.BLOGG.SE
SvaraRaderaJag har sett filmen och läst boken skriven av en av de som var med på planet. Och jag slås alltid av deras styrka och mod. Jag tror nog att skulle jag hamna i deras sits så hade jag nog gjort likadant. När man kommer till den punkten då det verkligen står mellan liv och död. Men det skulle ta emot något så hemskt mycket och det skulle nog förfölja mig för alltid och få mig att må dåligt. Men som sagt. Står det mellan liv och död, då väljer man livet.
SvaraRaderaJag vet hur hemskt det är! USCH! :(
SvaraRaderaAldrig kul att förlora någon.
Kommentaren stod som anonym men jag tror det var du som skrev och frågade om boken. Här har du en länk där du får all information du behöver. http://www.bokus.com/b/9789170023071.html
SvaraRaderaHej Hej vilken fin blogg du har =)
SvaraRaderaintressant läsning. Sätter in dej på min bloggkoll =)
jag tror att man gör vad man kan för att överleva i sådana situationer,
Kram //Goooa
Ja det är ju jättejobbigt, man kan bara inte "glömma" sådär - men jag tror det är viktigt med s.k "sorgarbete" för att kunna må bra till slut.:)
SvaraRaderaKämpa på !KRAM
Har sett den där någon gång förut när det gick på tv;n.. sorgligt men sant.. :/
SvaraRaderaUsch! Så hemskt det där..
SvaraRaderaMissade dock dokumentären.. Men har sett filmen..
Och det är frågan vad man själv skulle gjort om man hamnade i den situationen..
En sak är säker.. när det väl kommer till kritan så är vi människor så mycket starkare än vi tror!