Ont i hjärtat

Åh gu för den här natten alltså!

Till att börja med somnade jag ganska sent och sen drömde jag något - lik andra jag drömmar om honom men ändå mer känslosam! Han fanns med mig genom HELA drömmen, inte bara en kort stund - tills jag vaknade vid 04.30 tiden och jag mådde som alla andra gånger och när jag väl somnade om dök han upp och fanns där med mig än en gång.

Från början var det som nu, över och mindre att göra. Jag krälade efter marken samtidigt som jag grät och gjorde allt jag kunde komma på för att inte vara där samt komma på fötter. Det var också där som Hans mamma kom med i bilden. Henne fick jag vara med, men gu vad många tårar som föll av saknade efter honom. Det som kändes skumt var att jag i drömmer kände likadant som jag gör vaken tid - så verkligt!

När jag vaknade kände jag mig så himla nere - är precis så jag känner och när jag väl lyckats somna om så var det vi igen. Han!

Är så svårt att uttrycka allt i ord - känner mig inte okej.

Det får bli ett kort inlägg den här gången. Har en hel del att göra innan bussen till min syster går, men skriver mer när jag kommer fram - så många tankar som rör sig i mitt huvud och sedan får jag uppdatera mer om vad dagen innehåller.

Oro i kroppen

Jag satt inne - oskyldigt dömd för mordet på flickan som sällskapade mig under resan. Ändå så gjorde jag det jag kunde när bryggan vid sjön gick sönder och hon rasade ner och slog huvudet i en sten. Ringde ambulansen som lovade att vara där på bara några minuter, men väntade timme efter timme utan att se en skymt av någon.

Slog de en signal igen då de fortfarande lovade att komma men inte kunde just nu för brist på personal och fordon. Varför när man behöver de?! Och jag brast ut i gråt efter mer än ett dygn då de kom och vi såg att det var försent.

Oskyldigt dömd och jag kände hur livet inte fanns! Skellefteå skulle vara en helt annan stad, med säkert en helt annan befolkning den dag de släppte mig, så för att vara medveten och samtidigt kunna satsa ställde min far upp på mig och sa att han kunde sitta av hälften utav tiden och vi byter av varandra efter tre dagar.

Staden skulle så småningom ligga under vatten och för att undvika detta var alla tvungen att ta till med drastiska åtgärder. Pojkvännen hade tidigare pratat med en äldre man som hade ett hus till salu och en utav De Där dagarna jag inte var inne tog vi bilen och körde runt för att hitta huset som låg en bra bit ovanför marken.

Det var klart och bestämt att vi tillsammans skulle köpa det där huset för att överleva, och det gjorde vi. Sedan blev allt svart och jag vaknade upp ur drömmen.

Jag älskar att höra hans härliga röst och jag älskar honom - men jag avskyr att drömma, vakna upp och känner hur magen vänder på sig, upp -och ner och ut -och in! Jag SAKNAR honom och skulle göra ALLT!

Förlåt

För att jag saknar och känner!

Om jag inte kunde känna såna här gånger..

Saknar honom

Hon skakade, grät, drog och slet i mig samtidigt som hon stammade fram ett "han ska döda mig när jag kommer hem" - Hon stoppade handen i fickan på sin gula klänning och upp tog hon fram ett foto på sin familj och pekade på sin pappa. Hon kunde inte släppa taget om min hals. Med skräcken i ögonen visste jag inte vad jag skulle ta mig ta mig till men greppade hennes hand och förde henne med mig - ut genom porten där skjutsen väntade.

En röd bil sladdade runt på gården utanför. Vilda som de var körde de rätt in i staket och ut klev två små obekanta killar som skrattade högt. Vart var min skjuts? Han kom därefter och vi satt oss i bilen och for iväg. Allt var så himla bra - det var du och jag. Vi tog varandras händer, jag svävade och önskade!

Vaknade och mådde dåligt när jag kände att jag inte var med dig, som i drömmen.

Finns en sak jag önskar, att få en sista chans. En sak som jag skulle vilja och det är att få bevisa. Något som jag ångrar och något som jag vill gottgöra - allt jag gjort vilket jag aldrig mer skulle göra om. Har tänkt många gånger, jag saknar och jag älskar - Behöver dig!

Blev lika förvånad idag när Linn skrev till mig och undrade om jag ville hitta på något. Inte träffat henne på något år nu på grund utav några omständigheter - men äntligen! Hoppade i duschen och gjorde mig klar så fort som jag kunde för att hinna med 11.15 bussen in till stan för att träffa henne.

Vi gick lunchade ihop, pratade om en massa grejer, gick runt och kollade på kläder och hade det bara trevligt. Pratade även om att hon möjligtvis kunde kompa till låten som jag tycker så bra om och att vi tillsammans ska göra något åt det :)

Nu är jag då iallafall hemma och har slagit mig ner i soffan. Helt slut efter en dag på stan och ska nu bara ta det lugnt tills mamma kommer hem.

Jag är bra

Jag drar mig inte från att blocka men är ledsen över att behöva bara för ni inte kan förstå! Ledsen är väl fel ordval när jag inte bryr mig om er så, men tycker det är synd att det ska vara som det är. Vet inte vad det beror på, om ni ser mig som en lösaktig har ni tagit helt fel - eller så kanske det bara är för att ni är ruskigt desperata? Vad vet jag? - men tråkigt har ni.

Vaknade hyfsat tidigt imorse och låg ett bra tag därefter och lät tankarna leva - som så ofta, mina drömmar som kan svida - men det må vara. Växlade några ord med min kära mor och fick för mig att följa med henne in till stan för att handla. Blev inte något nytt - det mest nödvändiga man behöver och sedan vandrade vi vidare till E4a-huset för att kolla öppettiderna nu under de här dagarna, men eftersom att det inte stod så mycke spar jag mig till lite senare då jag sänder ett meddelande till Pia som säkerligen kan det där bättre än vad jag.

Passade även på att gå in till Hemmakväll för att kolla filmer och där hittade jag någon som jag köpte. Den såg bra ut när jag läste på baksidan av fodralet, men skulle lika mycke kunna vara en flopp som flipp - får se vad det är för något :)

Efter Hemmakväll gick vi förbi Dallas där vi beställde varsin pizza. Gott så in i norden och ännu mer när jag var så hungrig som jag var - och efter ca 40 min där inne och ca 35 min kvar innan bussen gick hem var vi in till Bokia och Åhlens för att fördriva tiden lite.

Nu när jag äntligen är hemma ska jag kolla runt efter ett dokument som mest troligt ska finnas här någonstans och sedan blir det nog till att slå igång en film och det inte är så illa att jag somnar ett tag :)

*Saknar*

Svårt att beskriva i ord

Tänker tillbaka på de gånger Du stått framför mig, tittat på mig, tagit min hand och kramat om mig - älskat och jag har aldrig mått så bra i hela mitt liv! Skulle kunna jämföra det med alla de gånger jag stått på scen och strålkastarna lyst på Mig - så speciellt och ändå når ingen jämförelse fram till den Du är för mig!

Allt vi hittat på, på alla ställen vi vart - allt betyder! Du fick mig att vilja leva och jag kände mig levande hela vägen - Vilken resa, vilket äventyr...

Tänk de gånger jag ångrat saker jag sagt, ord som kommit ut i all hast när jag talat för snabbt. Sånt jag menar är alla frågor jag inte behövt ställa när själv visste svaret. Det var inte nödvändigt och om jag fick bevisa det för dig en SISTA gång finns en tanke - Jag tror på Dig.

Jag skulle kunna skrika det rakt ut - vad jag gjort för visa fler än Du att jag står för det och skulle kunna göra vad som helst! Om jag kunde vrida tillbaka tiden hade jag velat få det jag gjort ogjort.

Att älska och sakna någon så innerligt mycke som jag gör får nästan kroppen att samtidigt vilja gå två vägar - när jag inte vet åt vilket håll står jag här, eller så blir det bara för mycke. Alla mindre bra och bra dagar vi haft tillsammans står mig varmt, och det enda och allt som jag ångrar djupt är det jag gjort. Jag sårade dig, var blind och vill göra mycke för att bevisa att du kan lita på mig den här gången. Mitt hjärta slår så oerhört hårt och jag önskar och skulle kunna ge allt för en absolut sista chans!

Finns så mycke som jag skulle kunna skriva men nöjer mig för den här gången.

Ber för allt i världen - Allt för Dig!