Oro i kroppen

Jag satt inne - oskyldigt dömd för mordet på flickan som sällskapade mig under resan. Ändå så gjorde jag det jag kunde när bryggan vid sjön gick sönder och hon rasade ner och slog huvudet i en sten. Ringde ambulansen som lovade att vara där på bara några minuter, men väntade timme efter timme utan att se en skymt av någon.

Slog de en signal igen då de fortfarande lovade att komma men inte kunde just nu för brist på personal och fordon. Varför när man behöver de?! Och jag brast ut i gråt efter mer än ett dygn då de kom och vi såg att det var försent.

Oskyldigt dömd och jag kände hur livet inte fanns! Skellefteå skulle vara en helt annan stad, med säkert en helt annan befolkning den dag de släppte mig, så för att vara medveten och samtidigt kunna satsa ställde min far upp på mig och sa att han kunde sitta av hälften utav tiden och vi byter av varandra efter tre dagar.

Staden skulle så småningom ligga under vatten och för att undvika detta var alla tvungen att ta till med drastiska åtgärder. Pojkvännen hade tidigare pratat med en äldre man som hade ett hus till salu och en utav De Där dagarna jag inte var inne tog vi bilen och körde runt för att hitta huset som låg en bra bit ovanför marken.

Det var klart och bestämt att vi tillsammans skulle köpa det där huset för att överleva, och det gjorde vi. Sedan blev allt svart och jag vaknade upp ur drömmen.

Jag älskar att höra hans härliga röst och jag älskar honom - men jag avskyr att drömma, vakna upp och känner hur magen vänder på sig, upp -och ner och ut -och in! Jag SAKNAR honom och skulle göra ALLT!