Vi, jag och tjejen med mörkt hår som var kortklippt stod utanför huset som vilade på andra sidan sjön. Hennes kläder och hon själv var genomblöt efter att ha dratt i vattet och jag var glad som klarade mig från att falla i och att hon klarade sig från strömmarna längre ut. Äntligen var det över!
Vi knackade på, inväntade ett svar och plötsligt stod en äldre dam och frågade vad vi gjorde där och mitt sällskap svarade: "Hej, din kollega har insjuknat, vi blev tillbedda och är här för att hämta de bruna skurmopparna" - "Här finns inga bruna skurmoppar" snäste tanten av och vi fick nu åter komma på ett sätt att ta oss in i huset.
Vart kom de orden ifrån när vi inte alls känner till någon bekant till människan och när anledningen till varför vi var där inte alls var den?
Hur som helst vände vi, tog oss över sjön och tillbaka till skogen där vi hade vår lilla stuga. Hur skulle det här sluta? Jag tittade ut genom fönstret och såg en liten flicka vandra, tog på mig rocken och mötte henne efter vägen och frågade vem hon var och vart hon kom ifrån med en tunn och svag röst.
Jag vet inte om jag var rädd, men flickan såg bekant ut.
"Jag kommer från den lilla byn en bit bort och mitt namn är Åsa" Jag VISSTE det, Åsa en klasskamrat sedan många år tillbaka! - Hon förde mig med till sitt hem och visade allt som fanns där. Ett härligt hus som värmdes upp med värmeljus och ved. Allt verkade solklart men så händer något - elden sprider sig, går inte att hejda och i panik välter jag ett skåp som rasar över mig! - Allt blir svar, är jag död?
Vaknar till när jag läser ett SMS som skickats från Jonas, ett SMS som tyder "Duger jag inte till en söt tjej som du eller är alla som ********?"
Någon kastade mig upp på ryggen och bar mig till tåget som skulle föra oss bort. Han band fast mig för att sitta säkert och sedan gled tåget iväg. En brandman som larmats och i hans sällskap kunde jag så snart stå på mina egna ben.
Vilken skum dröm va? Det har vart något varje natt sedan två veckor tillbaka och varje natt har Jonas mer eller mindre vart med. Nu ska jag göra mig klar för att möta Sandra och Johan på stan och om det inte blir bussen som går på någon timme så måste jag skynda mig om hon nu ringer och säger att de hämtar mig.
REAN idag för er som undrar och har mer att berätta när jag kommer hem.
fredag 26 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar