Värk i kroppen

Min syster skrev just till mig och frågade om jag slutat blogga - Självklart har jag inte, men den är inte vad som går i första hand och även om det hänt ganska mycke kring mig de senaste dagarna så har jag inte funnit ord till att uttrycka det skriftligt.

Idag har jag en hemsk värk i kroppen - Tillräckligt från lördagen då jag och Linn var till Vitberget och redan samma kväll som jag, Linn, Tesse och Erika for till Olles för att umgås och träffa folk.

Igår var också en trevlig dag. Pratade med Linn om att fara till backen och åka - hon pratade om att hämta mig men ringde efter ett bra tag och frågade vart jag var och sa att hon redan var i backen, när jag samtidigt satt påklädd i hallen och väntade på att de skulle hämta mig. Det hade skett ett missförstånd men löste sig när Roger (en klasskompis till henne) kunde komma och hämtade mig - han som jag fick veta också skulle till backen och åka.

Det gick bra några gånger men sen så slutade jag fega nerför den sista branta backen och skulle lära mig svänga. Gick inte som jag tänkt när brädan hamnade på tvären, för mycke åt höger så jag inte kunde räta tillbaka brädan, så jag lutade mig fram för backen som var så brant och sen tog det tvärstopp bakifrån och jag kastades bak, slog svanskotan, landade på armen och handleden som fick sig en törn - och med huvudet i backen kände jag hur andan for ur mig.

Låg och tittade upp mot himlen och väntade in andan och sen reste jag mig upp igen och sa till Linn att jag inte kunde åka mer den kvällen men att jag vill göra ett nytt försök i helgen så jag hinner vila :)

Ska bli himla kul och jag ser ännu framemot det :)

Här är en bild sen i lördags

T.V: Tobbe - Patrik - Erika och jag

Jag lever :)

Hej på er alla! :)

Nu börjar det vara ett tag sedan jag uppdaterade bloggen, men här kommer ännu ett inlägg - kanske inte så spännande, men jag lever och mår :)

Gårdagen var full, steg upp hemskt tidigt - allt för att förbereda mig inför ett möte på Tekniska kontoret/Oden i Skellefteå. Kollade mailboxen och hittade två stycken olästa från en Malåkille som hade en bräda jag köpt av honom som skulle fraktas. Han som erbjöd sig köra den till Skellefteå på måndag (till veckan som kommer) skrev i ett utav mailen att han redan ordnat så att den var i Skellefteå och i nästa mail stod det ett nummer till en utav hans vänner som hade tagit hand om brädan - så himla snällt!

09.15 igår tog jag bussen in till centrum där jag från stationen gick till Oden för att träffa Lena - en förstående beteendevetare som gör allt hon kan.

När jag kom dit och satt mig bekvämt i fåtöljen undrade jag vad jag gjorde där. Vad var anledningen och vad skulle jag säga när jag inte alls kände mig som samma person som jag var när jag satt i samma fåtölj för ca 9 månader sedan? Det löste sig och jag hade helt plötsligt mycke att berätta och lovar er att jag är hemskt glad för att jag fick träffa henne :)

Efter mötet gick jag in till stan för att kika på olika grejer och vänta på mamma som jag skulle träffa och efter ytterligare en timme tog vi bussen hem igen.

Hemma hoppade jag i duschen och gjorde mig klar för kvällen innan jag ringde killen som hade snowboarden. Han frågade när jag kunde komma och sa att det gick en buss 18.30. När han med en förvånad röst frågat om jag åker buss och jag förklarade sa han att han skulle köra hem den till mig och jag blev jätteglad - äntligen skulle jag få ta emot det jag väntat på någon dag!

När vi lagt på luren skickade han ett SMS till mig där det stod att han skulle komma vid 19-tiden. PERFEKT! Passade hur bra som helst med 20.25 bussen jag skulle ta till stan för att träffa min syster Sandra på deras dag och öppet-hus :)

Strax efter 19 så ringde killen upp mig och sa att han stod vid busskuren och jag sprang ut för att hämta grejerna och lämna över pengarna - och så här blev det :)


När jag var i stan för andra gången idag och jag hoppat av utanför Balderskolan skickade jag ett meddelande till min syster som kom och mötte mig utan för Olles.

Där borta var det riktigt mysigt och när jag kom dit höll komikerna igång. Fick mig ett gott skratt när de skämtade om allt som de gjorde och här är en bild på två utav de, tyvärr ganska dålig bild (den tredje och sista försvann bakom pelaren)

Hehe det här inlägget blev nog ganska rörigt, men jag känner mig bara så glad över det lilla som hänt den senaste dagen:) Ni får ha det så bra! :)

Vilken väg ska jag gå

Snälla, gud hjälp mig att andas och det är nu Omedelbart!

Vad är det som händer med min kropp när jag bara ligger här och skakar - när hjärtat slår fort och jag andas tungt? När jag inte kan släppa en tanke, och när jag är så nervös och rastlös att jag bara vill försvinna?! Strömmar en massa tårar mot min vilja och jag vet snart inte vad jag ska göra.

Just nu känns det inte bra - som om att någon eller något försöker tala om ett ting för mig, men att jag inte kan höra, förstå eller fatta vinken! Tror jag snart får ett nervsammanbrott - vad är det som händer? :(

Innan jag går sönder och itu ska jag bege mig ut en stund. För frisk luft och till ett ställe där jag brukade sitta för att försöka återhämta mig efter såna här gång - om det hjälper är en annan fråga men det tar jag då och nu vill jag bara bort!

SNÄLLA KOM TILLBAKA!

Ge aldrig upp!

Känns underbart att få komma in och känna värmen efter en dag på stan, ute i kylan som biter sig fast. Lunchade med Linn, träffade folk och gjorde några andra ärenden innan jag vände om.

På vägen hem fastnade jag med blicken på sätet framför och reser till en annan värld - långt ifrån den dagen, men verkligheten för mig.

Min barndomskompis drunknade, hon var död men kom tillbaka och min första reaktion var "när, var och hur?" - Min rädsla för döden är ganska stark, men klarade hon det och tog sig tillbaka så klarar jag det även om det innebär slutet på riktigt. Varför är jag rädd och varför är döden ett ämne som skakar om mig? Känner du igen dig?

Så mycke livet gett, både på gott och ont står jag fortfarande upp!

Från att vara en liten tjej som inte trodde på sig själv eller någonting, och som inte hade något med andra att göra. Från att ha stängt in sig i rummet i flera månader och endast visat sig ute när hon skulle till skolan, när det var dags för middag och när hon var tvungen att göra sina behov - allt för att skydda sig - sitter jag idag här, starkare med en tro på att jag kan och ger mer för det jag vill istället för att ge upp. Utmanar mig själv på en nivå jag visats klara av, har roligare och trivs bättre med mig själv och den jag är.

Så omedveten då om hur man hanterar problem vet jag idag att det jag utsatt mig själv för inte var rätt för mig - inte heller för någon annan..

Minns så väl den dagen då min styvmamma (för inte så längesedan) berättade lite om hur hennes döttrar upplevde det att vara hemma. Det tåras i mina ögon när jag vet att jag, utefter mitt beteende då, har lärt dem någonting idag.

Även om jag var dum så finns något att läras av och lära ut.

Efter varje motgång så har jag ALLTID lyckast resa mig - är det inte fantastiskt!

Sängen kallar

Oh herre min je vad klockan rusat iväg! Och här sitter jag nu och ägnar en tanke åt livet - mitt liv! Kommer dock inte fram till något klokt och önskar att jag heller kunde låta bli att fundera så mycke när jag så här trött som jag är, och med ögonlock tunga som bly aldrig skulle komma fram till något vettigt ändå :)

Nä förstår ni, nu är det dags för mig att mysa med kudden - rundan på stan väntar imorgon och då gäller det att vara pigg, go och glad :)

Ni får ha det så bra och Godnatt på er alla :)

Lust att ta över

Sitter här i soffan och stirrar ut i tomma intet.

Med mina hörlurar på har jag knappat igång en låt som jag alltid lyssnade på förr och som jag fortfarande lyssnar på - *det suckar djupt inom mig*

Michael Bolton - Said I Loved You But I Lied

Lever fortfarande här i väntan på att någonting bra ska ske - att jag ska finna ljuset eller få prova på att känna den där lyckan igen. En del kanske just nu tänker "gör något utav ditt liv då" och till er måste jag säga att jag gör - men att det jag gör inte räcker eller når fram - inte just nu.

Gårdagen innehöll många tankar och minnen, medans den här förflutna dagen har vart hyfsat lugn - bortsett från allt som dyker upp nu - just nu när natten är kommen och det var meningen att jag skulle lägga mig för att få någon sömn.

Det är nog inge vidare att försöka hålla det inom sig eller försöka förneka för sig själv vad man egentligen känner - oavsett vad. Det är vad jag gjort idag - för min anledning att inte gräva ner mig för djupt. Men är då det här som kommer efter - allt som kommer fram när man äntligen lägger sig ner för att slappna av? Känns inte värt det.

Det är tungt när den man känner för inte kan lita på orden. Mina löften är sanna - Jag försöker vara stark och jag försöker vara människa!